1 oktober – Hej dagboken

Det regnar ute idag och blåser storm. Jag försökte mig på att hålla mig torr med hjälp av ett paraply. Det var en mycket dum idé kan jag säga.

Jag är på kontoret nu och det känns som taket ska lyfta. Av vinden men också av allt som ska göras klart innan det blir helg. Många ouppklarade knutar ligger på mitt bord och jag knyter upp en efter en. Roligt? Inte hela tiden kan jag säga.

Jag funderar mycket på det här med min coaching just nu. Jag gör inte så mycket av det för tillfället och jag saknar det så jag känner att det nog är dags att bjuda in till coaching igen. Så jag gjorde det. Typiskt mig. Tänker tanken och agerar ungefär exakt samtidigt.

Varför minskade jag på coachingen? Att vara verksamhetschef i ett bolag tar rätt mycket av min dag så jag vågade inte riktigt lägga in samtal också men nu har jag hittat mitt sätt att arbeta så nu ska det gå igen. Det tog mig dryga året att hamna rätt med min uppgift. Det är så det kan bli ibland.

Jag saknar samtalen. Jag saknar att förstå människors vardag. Jag saknar skratten, aha-upplevelserna och resultaten. Egentligen saknar jag resultaten minst för det är den klyschiga vägen dit som är mest intressant. Såklart spännande att se hur allt landar men det är ändå när den jag pratar med fattar grejen som jag är som gladast.

Idag ska vi ha team-träff här på kontoret. Äta gott tillsammans och prata om hur allt fungerar eller inte fungerar. Det har inte direkt varit tillfälle att samla människor men nu har vi ju öppnat upp Sverige igen så vi gör ett försök. Konstigt och spännande.

Jag har en känsla av att dagen kommer löpa på snabbt. Klockan är redan 12:30 och jag har hunnit med flera möten, mejlat en hel massa människor och fattat många beslut. Det går fort här i min värld.

Vad som händer i helgen? Ingen aning. Det får bli som det blir.

Men nu får jag ta och återgå till jobbandet. Hej då dagboken för idag.