The road not taken eller att vara modig

När sommarlunken börjar kännas i hela kroppen då känner i alla fall jag att nya tankegångar öppnas upp. Jag tänker inte i samma banor som jag gör varje dag utan nya lösningar och idéer dyker upp.

Och igår kväll kom jag att tänka på Robert Frosts dikt The road not taken. Den tycker jag illustrerar det här med att välja nya tankar väl men också att om man vill göra något nytt och annorlunda så gäller det att välja den oupptrampade vägen. Den väg som ingen annan har gått tidigare, där inga steg syns. Den är snårigare kanske och kräver mer arbete men resultatet kommer med största säkerhet inte likna något annat du tidigare gjort. Och förmodligen kommer du inte hamna tillbaka på din gamla väg.

[bctt tweet=”Att välja den oupptrampade vägen kräver lite mod men med det kommer energi.”]

Att välja den oupptrampade vägen kräver lite mod men med det kommer energi. Du kommer märka hur dina tankar tar nya vändningar och hur du på ett kanske nytt sätt kan sätta dina idéer till verket. Livet kommer inte bli samma som förut. Det kommer bli mycket bättre och väldigt intressant. Ibland kommer du inte ha någon aning om vart du är på väg och andra gånger syns det tydligt. Ibland kommer det känns omöjligt svårt och andra gånger kommer det löpa på som om du inte gjort något annat. Du kommer få kommentarer från andra om att det du gör inte är så smart men eftersom du vet att den väg du valt är den rätta så se till att stanna kvar. Låt dem tycka att du har fel och gör något mer som chockar dem. En dag kommer du stå där med ditt resultat och de som undrade kommer gapa av förvåning och önska att de också vågat ta tag i sin dröm.

Vad är din dröm och vad behöver du göra för att förverkliga den? 

The road not taken av Robert Frost
(svensk titel: Den väg som aldrig togs)

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.