”En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.”
sa C. Northcote Parkinson 1957. Har du någon gång låtit en uppgift du behöver göra ligga till sista stund och när du äntligen tar tag i den blir du klar i tid trots att det egentligen inte borde vara möjligt? Du vet, det stökiga huset som mirakulöst blir renstädat när du får veta att du ska ha besök om en timme. Det är Parkinsons lag.
På vilket sätt kan du dra nytta av detta fenomen? Jo, genom att sätta något tajtare deadlines på dina projekt. Inte så att du behöver stressa men så att du verkligen använder din tid på det klokaste sätt du kan. Det ger dig inte heller tid att sitta och pilla med varje liten detalj och just det tar ifrån dig tid du kan lägga på annat som är viktigare. Det handlar om att hitta din balans för vad som är effektivitet, alltså användande av dina resurser på rätt sätt, och vad som är stress. Detta är en balansgång som går att få bukt på.
Genom att använda din tid klokt kan du få arbete som du tror tar lång tid gjort på kortare tid utan att stressa. Jag antar att detta i vissa lägen är eftersträvansvärt.
Hur ser du att Parkinsons lag kan fungera i ditt liv?
Jag visste inte att jag var expert på Parkinssons lag men det är jag 🙂 Jag jobbar alltid bäst under tidspress.
Ha det gott! Annika
Vad härligt att du nu vet det. Varje dag lär man sig något nytt eller hur?
Schysst att få ett namn på det. Jag är realistisk i mina deadlines brukar jag tänka men nu känner jag lust att testa och tighta till. 🙂 tack för läsning!
Att vara realistisk är väldigt bra tycker jag men ibland är det ju så att man har många saker som ska bli gjorda samtidigt och då kan detta vara bra eller om det faktiskt är så att du arbetar bra under tidspress. Tidspress kan vara bra ibland. Testa och se!
Jag håller på att läsa en bok om prokrastinering och här är Parkinsons lag hårfin.
Den boken handlar om varför man skjuter upp saker till sista minuten…
Ja det här är verkligen hårfint. Det gäller att lägga det på ett sådant sätt att man inte blir stressad på sjuklig nivå utan bara precis så att hjärnan sätter igång sin kreativitetsreserv.
Intressant det där med namn på saker. Mitt sätt att göra det är att vara djupt fokuserad på en sak i taget en stund – och släppa allt annat – och sedan byta fokus (har många bollar i luften ofta) och genom att inte oroa mig för det som inte görs just nu, så är det som att jag ofta blir väldigt effektiv. Superparkinson, kanske?
Låter helt klart som superparkinson 😀 Tycker det låter som ett ypperligt sätt att arbeta. En sak i taget är alltid bättre än många på en gång.
Tack! Vilket bra tips!
Varsågod!
Jag arbetar nog också bra under tidspress och med en deadline.
Däremot är jag ändå stresskänslig, och kan lätt ”duka under” om det blir för mycket.
Oftast när jag går in i ett projekt gör jag det till 100%, och ger mig inte förrän det är klart och perfekt.
Och efteråt blir jag helt slut och måste vila i flera dagar…
🙂
Det är en väldigt hårfin linje när det kommer till det här så att sätta en tajt deadline går att göra men behöver ha koll på balansgången. Att lägga dig efter låter som du ställer för höga krav på dig själv.
Vilket intressant inlägg.
Det blir så mycket tydligare för mig att hålla mig till mina listor och ge mig själv mina deadlines. Uppfostrad i gör det tråkiga först och det roliga sen hjälper inte alltid. 🙂
/Johanna
Hihi, nä det hjälper inte alltid. Kanske ska du vända på det och göra det som är viktigast eller störts först men inte alltid nödvändigtvis tråkigt. Att få saker gjorda ger energi till att göra nästa uppgift.
Oj haha känner mig väldigt träffad, är en enorm tidsoptimist. Visste dock inte att det fanns en term på detta. Tightare deadlines alltså, ja det är bra. Eller så är det bara att gör´t!! 🙂
Bara gör’t säger jag. Är du tidsoptimist så är det bättre att ta tag i saker direkt.
Intressant! Jag har inte sett på det så, men visst stämmer det att lite fokusering och viss tidspress gör att jag får saker ur händerna.
Att-göra-listan ser mycket längre ut än vad den visar sig vara när jag tar tag i den!
Det där med att-göra-listan är lite magiskt. Det går med fart när den väl finns att följa.
Ah, vilken grej!
Jag märkte av detta senaste igår då jag föreläste för JCI i Örebro, ett affärsnätverk för unga entreprenörer. Jag har haft intensiva veckor och inte kunnat förbereda mig förrän lite grann förra veckan och sedan dagen innan föreläsningen, enbart kvällstid dessutom (inte min bästa tid). Men – föreläsningen blev klar i tid och gick toppen!
Ja men precis. Ibland kan vi inte styra så mycket utan det får bli mot slutet men det intressanta är att det ju blir gjort. Sedan kan det förstås vara så att det skulle blivit annorlunda om man haft hela tiden på sig men blir det bra är det ingen idé att fundera på det. Kul med föreläsning och att det gick bra!
Pingback: Att frigöra tid – Dorotea Pettersson, Personal Planner
Pingback: När jag sitter och skriver blir jag ett med tiden – Dorotea Pettersson, Personal Planner