snigelpostklubben
Nostalgi och minnen i en pärm
Min syster visade mig en pärm när jag var och besökte henne nu i dagarna. Hon hade hittat den när hon grejade runt i sitt arbetstrum. Pärmen innehöll goda minnen och nostalgi. Många åh och titta det här minns jag blev det när vi tillsammans bläddrade igenom pärmen.
Nostalgi och minnen
I pärmen fanns alla brevpapper som hon samlade på sig när hon gick i mellanstadiet. Jag kommer ihåg i stort sett varje papper och kuvert. Jag hade också en pärm men den har tydligen försvunnit. Det var roligt att sitta och titta och minnas hur stort värde vi satte på dessa papper och vilka som var våra favoriter. Gulliga hjärtan, små söta hundar och katter.
Jag minns
Jag kommer så väl ihåg hur jag bläddrade igenom min om och om igen på kvällarna. Hur jag sorterade om i pärmen allt eftersom jag fick en ny favorit. Kanske hade jag sparat ihop pengar för att köpa nytt eller så hade jag bytt till mig och då skulle det ligga längst fram i pärmen. Det var värt hur mycket som helst. Jag älskade de med hästar på men Hello Kitty stod högt i kurs men jag tror de som var i små block var mina absoluta favoriter. Jag förvånas att jag minns med tanke på hur dåligt minne jag har i vanliga fall.
Nu dekorerar jag själv
Idag när jag skriver brev dekorerar jag mina papper själv. Jag tar ett vitt papper av bättre kvalité och doodlar dit något jag tycker passar bra. Hade jag haft kvar min egen pärm kanske jag hade använt något av brevpapper ur pärmen men jag kan inte lova att jag hade klarat av att skilja mig. Jag tycker i och för sig att det personifierade är finare. Det ger mer karaktär till brevet så jag tänker fortsätta med det.
När jag skilde mig senast gav jag bort eller slängde allt som inte ryms i en liten etta. Det enda övriga jag sparade var dagböcker och fotoalbum. Så lite finns det ändå kvar att vara nostalgisk över.
Dagböcker och foton gör jag aldrig mig av med. De är en del av mig. Men man kan vara nostalgisk utan. Minnena har vi alltid.