Denna veckan är en av de stora uppgifterna på min att göra lista att göra slutkorr på boken. Både på text och på design. Jag satt med detta i tisdags. I sex timmar. Kanske inte låter så mycket men för mig som kan texten utantill är det en bra stund. När jag sedan öppnar upp dokumentet på onsdagen är allt borta. Alla mina fina gula bubblor med kommentarer finns inte. De är försvunna. Datorn har slukat dem. Allt min tid till spillo. Känslan när tiden slukas av min dator är inte den mest trevliga jag har känt kan jag säga.

Jag sitter där och stirrar på min skärm och blir inte ens arg. Jag blir paralyserad. Jag vet inte vad jag ska tänka eller hur jag ska göra. Jag stirrar. Stirrar in i ett dokument utan gula bubblor. De där gula bubblorna som dagen före gjorde mig lycklig. De gjorde mig till och med stolt för det här med att korra text är verkligen inte min grej. Jag är riktigt dålig på det och jag hade verkligen ansträngt mig för att göra det så bra som möjligt.

Datorn slukade min tid och jag som låg före i planeringen låg plötsligt en massa timmar efter. Eftersom jag inte riktigt kunde göra så mycket åt saken just då eftersom jag satte mina förhoppningar till min man som kan trolla när det kommer till datorer och tekniska prylar satte jag mig och gjorde annat som också behövde göras. Det var helt klart ett smart drag kan jag säga. Jag kunde lika gärna stängt locket på datorn och satt mig i soffan och zappat på teven för att allt just då kändes hopplöst. Istället tog jag tag i torsdags- och fredagsuppgifterna. Det gick som en dans

På sena kvällen när jag förstod att denna gången lyckades inte mannen trolla så satte jag mig med dokumentet igen. Ord för ord, mening för mening och bild för bild. En timme. Två timmar. Tre timmar. Fyra timmar och slutligen klar efter fem timmar. En timme mindre än gången före. Det kallar jag vinst med marginal. De gula bubblorna var tillbaka och klockan var 04.00 på morgonen. Jag skickade iväg dokumentet till min redaktör och gick och la mig nöjd.

Jag är tacksam för alla hejarop jag fick på Facebook igår. De drev mig framåt. Det är härligt att ha ett sådant nätverk av vänner och kärlek. Tack till er alla.

Tråden på facebook om du vill läsa den: Post by Dorotea Pettersson.
IMG_0459

6 tankar om “När tiden slukas av min dator.

  1. Maria says:

    Vilket föredömligt sätt att hantera denna katastrof! Jag skulle hunnit bli både arg, frustrerad och ledsen innan jag sansat mig och tänkt om, funnit lösningar. Och det kräver dedikation att sitta och jobba till 4 på morgonen. Hoppas du tog sovmorgon idag 🙂

    • Dorotea says:

      Tack Maria! Jag kände direkt att det inte fanns någon mening med att reagera för mycket utan vänta ut situationen och hoppas på det bästa. När familjen väl lagt sig och det blev tyst i huset var det ingen större fara att sitta och jobba. Rätt skönt faktiskt. Och ja, jag sov till klockan 09.00.

      /Dorotea

    • Dorotea says:

      Ja för det mesta är det ju ingen idé att börja få panik men det är så jag för det mesta reagerar. Denna gången förstod jag att det inte var någon bra idé.

      Tack Jeanette!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *