Men det går ju inte! Det är ju 2,5 månader kvar på 2014!

Jag är chockad själv. Chockad över att det kommer så tidigt i år. Behovet och känslan brukar inte träda in förrän ungefär dagen efter julafton. Då plötsligt ska nästa år planeras. Alla mål ska skrivas för nästa år och det gångna året utvärderas och analyseras. Jag gör detta varje år och har gjort i åratal. Och nu har känslan redan fallit över mig.

Jag vill sätta mig ner och skriva mina mål för 2015 och hela jag tänker (läs skriker inombords): Men det går ju inte! Det är ju 2,5 månader kvar på 2014! Igår kväll när jag satt och varvade ner under min värmefilt i sängen före nattsömnens inträdande kom jag på det. Jag kom på varför. Jag har ju uppnått mitt mål för 2014. Boken är färdigskriven. Jag har lanserat den på Bokmässan i Göteborg och dessutom som grädde på moset har jag varit med i Nyhetsmorgon. Alla dessa sakerna var mål jag hade satt upp för 2014. Boken och Bokmässan var mina rimliga mål. De jag med mycket slit, tålamod, ambition och motivation skulle slutföra. Nyhetsmorgon var mitt drömmål. Det där jag skriver ner och sedan jobbar för men inte riktigt tror på.

Nu börjar mina nya mål snurra runt i huvudet. Rimliga mål blandas med galna mål. Och jag njuter av min hjärnas kapacitet att skapa scenarion som inte hänt än men som absolut kan hända. För mig är mål avgörande. Hela processen är viktig. Allt tänkande, skrivande, formulerande, strategiskapande och genomförande. Alla delarna har sin charm. Målet och den tillhörande strategin är min karta och mitt kompass. De gör att jag strävar framåt hela tiden.

Hur jag rent konkret gör ska jag skriva om men det får bli en annan dag. Nu ska jag ta tag i dagens mål och agenda.