Lantis mitt i stan blir årets strävan

Visst är det häftigt när man länge går och tänker på något och när man äntligen formulerar det så dyker det upp något som bekräftar. Jag har ju skrivit om att mitt fokusord länge har varit enkelhet på ett eller annat sätt och att under 2017 ska det bli ännu mer av den varan. Jag har sagt att jag vill leva mer som en lantis mitt i stan. Härom dagen läste jag en artikel i DN med titeln: Vi måste börja leva som lantisar. Artikeln är från i somras men det gör inget. Det är ändå aktuellt.

LANTIS MITT I STAN

Detta är vad jag strävar efter. Att inte komplicera livet för mycket. Att fokusera på en sak i taget och då helst det som faktiskt är viktigt på riktigt. Jag vill konsumera mindre, äta nyttigare och bättre och jag vill skapa en hemmatillvaro som är såpass lockande att jag inte behöver resa långt för att känna lugn.

Jag vill rensa ut ännu mer ur mitt hem så att jag kan andas bättre. Vi har många saker men inte så vi drunknar men jag vill enbart ha det vi har behov av. Mina kläder ska få sig en genomgång återigen och kanske ska jag ge mig på det här med capsule wardrobe trots allt även om det låter fasligt svårt. Men tänker jag efter så har jag ju allt som oftast samma outfits på mig i alla fall.

PLANERA ANNORLUNDA

Jag behöver med andra ord planera annorlunda än vad jag gör nu. Nu pratar jag inte den dagliga planeringen utan planeringen kring konsumtion, matinköp och klädval. Jag får helt enkelt börja skriva matsedel varje vecka hur tråkigt jag än tycker att det är. Trots att jag i ett tidigare inlägg för ett kort tag sedan skrev att detta inte är något jag kommer satsa på i år. Jag får ge mig helt enkelt.

Jag ska sätta mig ner och göra en plan för hur jag vill att detta ska se ut. Hur vill vi tänka kring mat, vad ska ingå i min garderob och hur gör jag vi med inköp till barnen. Barnen behöver ju nya kläder till säsong. De växer och dessutom sliter de på sina kläder, framför allt skor, på ett helt annat sätt än vi vuxna.

VAD HAR DETTA MED TID ATT GÖRA?

Det är helt okej att fundera på vad detta jag nu pratar om har med tid att göra för det är inte helt tydligt. Men det har det. Att minska ner och skapa en hemmamiljö handlar för mig om tid. Tid för familjen och mig själv. Om jag har färre saker behöver jag städa mindre och har jag sorterat ordning min garderob med tydliga outfits så behöver jag inte fundera på vad jag ska ha på mig. Gör jag en matsedel kan jag storhandla vilket sparar tid eftersom jag tar mig till affären en gång istället för fem och dessutom är det billigare.

Att ”stå i farstun och prata” och ta sig tid till te med mina vänner är något jag alltid strävar efter som artikelförfattaren i DN skriver:

Där hälsar vi på grannarna och hänger i farstun i timtal innan kaffet sätts på.Sättet att umgås på kostar litet och medför få förpliktelser. Det enda vi ger bort till varandra är tid, vilket vi lantisar har så vi kan gödsla med. Jag har haft oändligt mycket tid i min uppväxt på landet men sedan jag blev storstadsmänniska är tid det enda jag upplever att jag inte har.

Vi i storstan kan visst ha gott om tid men för att det ska bli möjligt behöver vi tänka om. Tänka lite mer som de som bor på landet gör. Förenkla för att få kvalité istället för att rusa runt och leta efter det man saknar utan att egentligen veta det är.