Januaristress, är det en grej? Den frågan har jag ställt mig själv i ett par dagar.

Januaristress, är det en grej?

Jag kan inte påstå att jag har ett svar och helt ärligt tror jag att det är ett eget påhitt för att jag ska hantera mig själv bättre. Jag känner mig överväldigad men jag har inte kommit på vad det är som är så överväldigande. Det har bara gått dryga veckan på året och jag kan inte påstå att det har varit speciellt mycket att göra. Jag har mitt uppdrag och jag gör det jag ska göra där men från ingenstans kommer en känsla av stress. En stress som sätter sig stenhårt i kroppen och gör mig oduglig.

Oduglig i den bemärkelsen att jag fastnar i min egen tankeloop som inte på något sätt är till hjälp. Den kanske är nödvändig för att analysera situationen men i det stora hela tror jag inte den hjälper. Den jobbar ju med något som egentligen inte finns. Och ja, så här är det med stresskänslor och ångest. Hjärnan bearbetar något obefintlig. Någon liten, minimal, trigger som egentligen inte är relevant. Det är ett gammalt minne som gör sig påmind och som just nu egentligen inte behöver ta plats.

Trots att det här inte behöver en plats så kommer det och det behöver jag varken jag vill eller inte agera på. För välmåendets skull behöver jag ändå förstå vad detta handlar om. Är jag stressad på riktigt eller är det en del av en oro som jag inte har satt fingret på än. 

Medvetandegör och agera

Varför jag kallar det för januariststress plötsligt? För att jag inser att det är en återkommande känsla i januari. Jag känner igen den men den är mer överväldigande än vanligt i år. Den har tagit otroligt mycket plats i min kropp och det tar på krafterna och jag behöver komma underfund med vad stressen egentligen bottnar i.

Har jag för mycket att göra? Nej! Jag hade för mycket att göra oktober till november men inte nu. Nu kan jag styra min tid igen.

Är det jag gör svårt eller har jag kunskapsluckor? Nej, det tycker jag inte. Lite förvirrande ibland men det är lätt att ro ordning på.

Ogillar jag arbetsuppgifterna? Jag älskar inte alla arbetsuppgifter men gör man någonsin det? 

Är oron jag känner något verkligt eller påhittat? Det är nog här skon klämmer. Jag vet inte riktigt vad jag är orolig för. Jag behöver ta reda på det.

Detta blev ett exempel på hur jag arbetar med mig själv när känslor av stress uppkommer. Jag ställer frågor till mig själv och gör vad jag kan för att svara ärligt. När jag har svar oavsett om de är fullständiga eller inte så agerar jag utifrån det. Det jag behöver fortsätta med nu är att ta reda på vad oron handlar om. Det kommer jag att ta tag i men inte ensam. Tror jag behöver någon som ställer frågorna till mig så att jag verkligen ger ärliga svar. Och så här är det, medvetandegöra och sedan agera. 

Det finns nog inte

Så januaristress…njaeee…det finns nog inget sådant. I så fall kan vi sätta stress efter varje månad och såpass mycket ska vi nog inte missbruka känslan stress. Stressade blir vi och det är en del av livet men om både du och jag stannar upp när det händer då har vi möjlighet att fånga orsaken.