Idag tänker jag frångå mitt ämne om tid, planering och tidiga morgnar.

Det händer saker i världen idag som gör att jag gråter mig till sömns. Jag gråter för de vackra barnen, för kvinnorna och för männen. Jag gråter för mammor och pappor som gör allt för att rädda sina barn. Jag gråter för de försvarslösa barnen som inte förstår vad som händer omkring dem och jag gråter över de människor som inte förstår att dessa människor behöver hjälp.

[bctt tweet=”Jag kan inte vända dem ryggen!”]

Människor flyr från sina hemländer. Platsen de älskar, där de föddes och där de vill leva sitt liv med sin familj. De flyr för att de måste och inte för att de vill. De väljer mellan pest eller kolera. Ska jag stanna här och dö eller ska jag åka och hoppas på att jag inte dör på vägen. Jag kan inte ens föreställa mig vad det valet innebär. Jag vet bara att jag står på kvällen och tittar på mina barn som sover tryggt i sina sängar. De har inget att oroa sig för och det har inte jag heller. Inte om man jämför.

Det är 60 miljoner människor på flykt idag. Hälften av dessa är barn. Människor. Människor som önskar samma saker som vi. Vi som bor i ett av världens rikaste länder. Vi önskar alla frihet och trygghet. Vi har detta. Vi har vad vi behöver och mer därtill. Och ändå hör jag berättelse på berättelse om människor som inte kan tänka sig låta tio ensamkommande barn bo i deras villaområde för att de kan vara farliga för våra barn. Hur kan de vara det? Jag förstår inte. Eller berättelser om att de kommer hit och ”tar” våra pengar. De som vi ska ha till sjukvård, skola och våra pensionärer. Oerhört viktigt så missförstå mig inte där men har politikerna på riktigt hittills lagt mer pengar på dessa saker? Skulle de plötsligt göra det om vi inte släppte in dessa krigsdrabbade människor som flyr för sitt liv? Jag tror inte det. Jag försöker inte hävda att jag på något sätt är expert på det politiska läget i Sverige eller vart alla pengar går och det är inte vad det jag skriver om nu handlar om.

Detta handlar om medmänsklighet. Det handlar om att hjälpa människor som inte kan hjälpa sig själva. Hade de kunnat det så hade de gjort det men den möjligheterna försvann för ett bra tag sedan. Det handlar om att inte vända dem ryggen. Sluta skjuta mot dem när de tar sig över gränser. Hjälp dem över vattnet så att mammor och pappor slipper se sina barn drunkna. Gör det lilla du kan för om alla gör något så blir det mycket. Tillsammans är vi starka. Vi kanske inte kan åka ner och fysiskt vara på plats men det händer saker här också. Där kan vi hjälpa till.

Jag vet själv inte vad jag ska göra men jag letar efter något att engagera mig i. Något där jag kan sätta igång direkt. Jag tar gärna emot alla förslag ni har. Om du har förslag på saker vi kan göra tillsammans så skriv dessa också. Jag gör gärna något stort. Något som gör skillnad.

Var med och hjälp till! Jag vill visa att vi inte vänder dessa människor ryggen.