Jag har alltid älskat att läsa och skriva och har slukat böcker sedan dagen jag lärde mig läsa. Före det läste mina föräldrar för mig. Ord har alltid varit en viktig del av mig men samtidigt har jag aldrig riktigt sett mig själv som en skrivande person. Detta trots att jag har bloggat sedan 2004, skrivit dagbok i stort sett varje dag sedan jag var 6 år och skrivit brev till vänner så länge jag kan minnas. Skriva har varit något andra människor gör. Inte jag.

När jag gick i skolan var det inte direkt skriva som jag fick mest beröm för. Jag hade svårt för tempus, styckeindelning och fick liksom inte riktigt ihop det på det sätt som mina svensklärare ville. Jag träffade min svensklärare från gymnasiet på Bokmässan och jag berättade att jag nu skriver på bok nummer två. Hon tyckte det var väldigt roligt att höra och så hör jag mig själv säga:

–  Men jag kan ju inte skriva egentligen. Det vet ju du.

Hon svarar:

–  Det där var det inte jag som sa utan du. Du har alltid kunnat skriva. 

Jag har klurat på den konversationen sedan dess och det jag kommer fram till är att eftersom andra var bättre än mig på att skriva så har jag bestämt att jag inte är bra på det. Och eftersom jag hade svårt för vissa detaljer i skrivandet så kan jag ju inte det andra man ska kunna heller. Jag är fortfarande urkass på tempus och jag styckeindelar nästan alltid fel. Ännu mer fel nu sedan jag bloggat i så många år. Trots detta skickar jag nästa vecka in bok nummer två till tryckeriet och den 6 november har jag boksläpp på den. Hur kommer det sig? Jo, jag älskar att skriva och jag har något att säga. Jag vet att jag brister men eftersom det finns andra som kan det jag inte kan så gör det inget. Jag behöver inte göra det själv. Jag skriver det jag har vill ha sagt och tänker inte så mycket på alla regler och stavning hit och dit. Jag har anlitat en redaktör för den biten. Det löser hon. Mycket smidigt.

Så vad vill jag ha sagt med det här? Jo, att det är du själv som sätter dina begränsningar. För det mesta är det du går och bär på inte verklighet för de som du har omkring dig. De ser andra saker. För att ta fram dina fantastiska egenskaper som är skuggade av din egen uppfattning av dig själv behöver du tillåta dig att göra de saker du döljer inom dig. Ge dig själv möjligheten att:

√ göra fast du tycker att det inte är perfekt.
√ ge dig själv tillåtelse att låta passionen vara din ledare och inte dina begränsningar.
√ låta dina vänner och dina nära vara ditt bollplank.
√ låta dem som du har omkring dig ge dig beröm utan att du ursäktar dig. Säg tack och le.
√ ha roligt och göra det du älskar.

Och när det sedan eventuellt behöver fixas till så ber du någon om hjälp. Vi är alla experter på olika saker. Ingen kan vara expert på allt.

Så gör det du älskar utan att begränsa dig själv. Var passionerad.