Hej vänner!

Jag känner ett visst motstånd till att komma igång med bloggande fast jag älskar att skriva egentligen och jag letar långt inom mig själv för att komma på varför? Hittar jag något? Ja kanske.

Jag älskar att skriva, egentligen

Jag älskar att skriva och jag tycker det är fasligt roligt att skriva om mina intressen och det jag brinner för men jag har också kommit på att det tar energi från mig. Inte själva skrivandet utan att rota inåt och i huvudet för att formulera mig så bra och tydligt som möjligt. Jag finner visst nöje i det men det senaste året har det inte roat mig tillräckligt.

Mina förklaringar och argument

Det har blivit lättare att göra videos, nu när jag vant mig vid kameran. Jag trodde inte den dagen skulle komma men så har det blivit. Jag försöker på något sätt rättfärdiga att filma går snabbare men det gör det ju inte i verkligheten för det hela ska redigeras också och då tror jag att det tar ungefär lika mycket tid som att skriva texten, redigera, optimera det för internetsökning och fixa bilder. Det känns bara som mer för att det är fler moment.

Jag har också kommit fram till att det känns som jag skriver samma sak om och om igen. Jag har ju bloggat i många år. Och ja, jag skriver om samma ämnen men på olika sätt. Du som läser min blogg nu läste kanske inte min blogg för tre år sedan så det är ju inte repetition för dig. Så nope, den fungerar inte som argument för att inte skriva.

Jag tänker också att det blir mycket för dig som kommer till mina kanaler. Du ser mig på Instagram, på Facebook, på YouTube och här. Tröttnar du inte på mig liksom? Jag blir ju trött på mig själv ju. Fast även här fungerar inte argumentet för du är kanske inte överallt och jag skriver och pratar ju faktiskt inte på exakt samma sätt.

Ja, du hör ju. Jag får ingen ordning på tankarna eller argumenten. Det håller inte helt enkelt.

Vad har jag bestämt?

Vad har jag bestämt då? Faktiskt inte så mycket. Tänk om jag inte skulle ha värsta planen för bloggen och helt enkelt skriva när det känns som rätt sak att göra. Hur skulle det vara? Hmm, har hon blivit helt tokig nu? Inte planera! Alltså livet går inte ut på att planera. Livet går ut på att leva och det vill jag göra så jag tror faktiskt att detta inte är en så dum idé.

Jag skriver när andan faller på och finns det inget här så finns det en video på YouTube att se eller flera inlägg på Instagram att läsa och stories där att titta på.

Hur jag än vänder mig så är rumpan bak. Du finner mig där jag är just för tillfället och jag tror att du kan hantera det.

Då var det bestämt. Nu tycker jag att vi kör igång veckan.