Ibland blir det dragkamp mellan mig och väggen

Att leva ett liv med utmattningssyndrom, hjärnstress, i ryggen är ibland som att ha dragkamp. Jag håller i repet och den som drar på andra sidan är väggen. Väggen lurar där framme och skulle antagligen bli rätt glad om jag slog i näsan hårt. Men jag är envis och jag är stark så för det mesta vinner jag dragkampen. För ja, det är en ständig del av mitt liv. Utmattningen.

DET GÄLLER ATT TA VARNINGSKLOCKAN PÅ ALLVAR

Utmattningen är inte som den var när jag var som mest sjuk och jag ser mig inte alls som sjuk idag men jag blir påmind då och då. Det kommer som en liten gnagande känsla långt ner i magregionen. Det känns lite pirrigt och nervöst på något sätt. Då vet jag att det är dags att backa. Jag behöver inte ha varit igång mer än vanligt eller något stort behöver inte ha hänt. Det dyker upp plötsligt som en liten varningsklocka som bara jag kan höra. Och det gäller att jag tar den på allvar för annars vinner väggen.

FÖR MIG FUNGERAR DET MED STRUKTUR

Vissa perioder behöver jag extra mycket struktur och andra kan jag flyta runt lite och ta saker som de kommer. När väggen är starkare i dragkampen då behöver jag dra åt med mer struktur. Jag behöver se över min planering och skapa strategier för att kunna arbeta utan att tröttheten,stressen och ångesten tar över. Jag gör det jag behöver göra och ibland behöver jag vara lite mer finurlig men varje gång som jag tar mig segrande ur kampen har jag lärt mig något nytt. Hittills har jag vunnit varje gång. Ja, sedan jag var sjuk alltså. Förlorat har jag ju gjort. Då.

När jag känner väggen närma sig har jag mitt sätt att hantera det på. Jag vill vara väldigt noga med att det jag skriver är ur min synvinkel och det fungerar för mig. Det är viktigt att förstå att som utmattad finns det inte ett rätt sätt utan du som indvid behöver lära dig vad som är bra för dig men jag ger gärna av mitt sätt.

Detta fungerar för mig:

√ Jag behöver hålla igång. Göra något. Sedan kan det vara nödvändigt att minska ner på mängden arbete men absolut inte ta bort allt.
√ Vara noga med att ta pauser. Se till att jag har luckor i min planering.
√ Jag behöver vara noga med att plocka ut mina fokusområden och prioritera. Vad är viktigast just nu?
√ Jag behöver ha en tydlig planering där allt är synligt och jag behöver se vad jag har för tidsperspektiv.
√ Jag behöver ha min man och min familj nära. Alltså att vi gör saker tillsammans.
√ Min kompis Hanna är många gånger helt avgörande när jag behöver bolla helt triviala frågor men som gör att att jag kan urskilja det viktiga, väsentliga, i mina tankar.
√ Andas i fyrkant när jag får ångest. Hjälper inte alltid men gör skillnad i alla fall.
√  Min Bullet Journal för förutom att jag har min planering där så ger den mig utlopp för det kreativa.
√  Och Netflix är min bästa vän. Där försvinner jag in i en annan värld en stund.

För mig fungerar inte meditation. Jag är en rastlös person och när jag är i en period där jag hela tiden ligger nära ångesten och väggen håller på att vinna dragkampen då blir meditation snarare stressande för mig. Jag behöver som sagt hålla igång. Vara i momentum. Men jag behöver vila såklart och det gör jag när jag sover, när jag grejar med min Bullet Journal och när jag ser serier på Netflix.

Det var lite om mig och dragkampen. Och än så länge vinner jag.