känslor psykisk hälsa psykisk ohälsa
Höstdepressionen har landat
”Som ett brev på posten” kommer den varje år – höstdepressionen. Med mörkret kommer den eller snarare av skiftningen från ljust till mörker. Den landar hårt och tar över hela mitt väsen.
Det korrekta namnet är egentligen årstidsbunden depression och syftar till att den kommer vid samma tidpunkt på året och håller ungefär lika länge varje gång. I dagligt tal säger vi ofta vår- och höstdepression. Det går också bra.
Vad jag känner under min höstdepression
För mig är det helt klart ett återkommande fenomen som förvånar mig varje år. Det jag känner under perioden oktober till mitten/slutet av december är:
– Jag blir ovanligt trött och kan knappt ta mig ur sängen på morgonen. Ofta kommer jag inte upp förrän fram emot lunchtid. Jag har en lucka på okej pigghet fram till ungefär 16-17 och då slår tröttheten till igen.
– Jag känner mig nedstämd och grubblar mycket.
– Jag har svårare att fokusera vilket för mig är svårhanterligt eftersom fokus i vanliga fall är en superkraft jag har.
– Jag vill äta godis mest hela tiden men lyckas för det mesta hålla mig ifrån det.
Ett vanligt symtom för årstidsbunden depression är att glädjekänslor försvinner. Det känner faktiskt inte jag så mycket. Jag är nedstämd men jag kan fortfarande känna mig glad och är oftast ganska pepp när jag väl kommer ur sängen och kommer igång.
En av de stora skillnaderna med en vanlig depression är att vid vanlig depression kan självmordstankar förekomma vilket det inte gör vid de årstidsbundna depressionerna. För mig är det här med depression enbart kopplat till vår och höst. Jag har i övrigt inga depressioner däremot lider jag av svår ångest hela året om.
Så här hanterar jag depressionerna
Att leva med att gå in i de här två perioderna varje år var svårt för mig de första åren. Jag minns inte när det hela började mer än att det är länge sedan nu. De första åren låg jag mest i sängen och hade svårt att ta mig för något alls medan jag nu har lärt mig att om jag går upp så kommer jag oftast igång. Jag trivs med mitt arbete vilket underlättar och eftersom jag är en extrovert person så har jag också lärt mig att det är extra viktigt för mig att ha kontakt med människor under den här perioden. Jag laddar energi i sociala sammanhang så även om jag är trött så behöver jag socialisera.
Det är inte helt enkelt att övertyga mig själv om att jag ska umgås med något eftersom jag helst vill gå och lägga mig men jag är envis och vet av erfarenhet att det fungerar. Det är det härliga med erfarenhet, den kan få en att vinna.
Jag har lärt mig att inte tro på alla signaler jag känner. Det är svårt att gå emot känslorna med jag har insett att det är precis det jag behöver göra. Säger tankarna att jag ska gå och lägga mig redan vid tretiden på eftermiddagen så ser jag till att ringa någon eller så ”tvingar” jag ett av barnen att umgås med mig en stund. Allt för att motverka. Jag behöver ju egentligen inte sova.
Tankarna är svårast att hantera
Det som är svårast att hantera är tankarna. Jag är van vid att skriva och att skrivandet ger mig klarhet. Det fungerar inte riktigt lika bra under den här perioden. Jag har svårt att se logiskt på det jag tänker och dras ner i en nedstämdhet fast jag intelligensmässigt förstår att det försvårar situationen för mig.
Tankarna är negativa och handlar mycket om att det inte är någon idé att jag fortsätter göra vad jag gör för jag är ändå inte tillräckligt bra på det. Det är ingen idé att göra det ena eller det andra för jag är inte bra nog. Mycket destruktivt och tråkigt. Mycket av en trist person som sitter på ena axeln och pratar negativitet rätt in i örat.
Och jag vet att rösten har fel men jag dras ner och stannar där. Jag har inte kraften att vända på det. Inte just då.
Det sociala nätverket
Det jag vinner med är att jag har en fantastisk familj som ”drar” i mig och ett starkt socialt nätverk. De närmaste vet det här och snappar upp mina signaler. De flesta vet att ironi och sarkasm är det som får mig att skratta och att jag inte kräver så mycket för att känna samhörighet och glädje. En kopp te räcker gott.
Jämför inte ditt psykiska mående med någon annan
Det är så här det är för mig när det kommer till höstdepression. För dig kanske det ser annorlunda ut. Det finns fler symtom än de jag har nämnt men jag känner främst det jag skrivit ovan. Det går inte att jämföra en persons depression med en annan. Det går inte att jämföra psykiskt mående överhuvudtaget. Vi är individet och vi tänker olika och har olika erfarenheter som vi utgår ifrån både i hur depressionen artar sig och i hur vi hanterar den situation vi är i. Det jag vet är att det är så här jag känner och att det här är mitt sätt att hantera livet just för tillfället.
Det absolut viktigaste för mig är: Det kommer att ta slut.