Idén är superbra. Energin sprudlar och det är svårt att hålla sig från att komma igång. Det känns verkligen helt perfekt och medan planen skrivs blir allt kristallklart. Arbetet sätts igång och plötsligt känns det lite svårare än vad det verkade och engagemanget och takten minskar. Det känns inte roligt alls. Det känns rentav väldigt dåligt och självkänslan skjunker. Trots det fortsätter arbetet med den ursprungliga idén och det börjar klarna igen. Det var bara en litet gupp där i början men det hela flyter på nu. Det känns perfekt.

Känner du igen dig?

Den kreativa processen

Den kreativa processen kan kännas lurig. Den kanske inte är exakt som jag beskriver här men något i den stilen. Som entreprenör känner jag i alla fall igen mig mycket väl och jag ser det hos mina entreprenörs-vänner också. Många sprudlande idéer där vissa blir till något konkret men vägen till resultat är ofta ganska krokig.

Det jag märker med personer med många sprudlande idéer är att de oftast inte är rädda för utmaningen. De antar den gärna och gör det med entusiasm men så händer något. Det där guppet kommer och det är inte alltid det finns energi för att ta sig över. Projektet blir liggande och det händer inte så mycket mer. I alla fall inte förrän det utlovade datumet för lansering närmar sig. Då blir det eld i baken och guppet tas snabbt och det rullar på. Självklart hinner de bli klara i tid.

 

Parkinsons lag

Det här att man blir klar i tid oavsett trots att man väntar till sista stund kallas för Parkinsons lag:

En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.

Den stämmer om tiden för utförandet av arbetet är rimlig från början. För väldigt många är det så att hälften av jobbet görs på 80 % av tiden. Det betyder att du fortfarande har hälften av arbetet kvar att göra när du har 20 % av tiden kvar. Visst känns det onödigt?

Men varför?

Den stora frågan att ställa sig är förstås varför det blir så här? Det finns det ingen enkelt svar på. Det handlar om hur vår hjärna fungerar och hur vi fattar beslut. Beslut som många gånger är omedvetna och som gång på gång gör att man hamnar i klistret.

Och just detta handlar min nya bok om.