Godmorgon måndag: en önskan om att tiden stod still

Godmorgon! Jag sitter på tåget mot Stockholm. Ett tåg som lämnade Göteborgs Central för 25 minuter sedan och inte kom mycket längre än någon kilometer. Och här står vi. Något tekniskt fel, vad det nu innebär.

Jag ska tala på Stora Välkomstdagen på Hotel Hilton idag. Mitt ämne för dagen är kultur och tid då det är en dag som ska handla om integration och mångfald. Det är ett väldigt intressant ämne som det finns väldigt mycket att säga om. Jag kommer att fokusera på de skillnader vi har när det kommer till att förstå och se på tid. Skillnaderna är rätt stora beroende vilken kultur vi kommer ifrån och från det uppkommer det missuppfattningar och frustration. Missuppfattningar och frustration som vi lätt kan undvika om vi bättre förstår hur andra ser på tid i jämförelse med oss här i Sverige.

Men nu önskar jag främst att tiden stod still en stund eftersom tåget stod still. Det vore ju bra om tiden kunde följa mig så att jag kunde vara säker på att vara på plats i tid. Eftersom jag står still borde alltså också tiden stå still. Det är väl i och för sig så barn uppfattar tid. De lever alltid i nuet och det som händer dem är det som är för alla men de kan också önska tvärtom ibland. En väninna berättade om sitt barn häromdagen. Hur de satt i bilen på väg hem en kväll och barnet utbrister: jag hoppas att det är dag hemma hos oss så jag kan leka en stund till innan det blir kväll. Lite så önskar jag att det kunde vara ibland. Och just nu önskar jag att tiden stod still.