Förlorar du balans, förlorar du kraft

Film och böcker fastnar hos en. Vissa mer än andra.

Eat, Pray, Love är en bok som jag uppskattat mycket och jag brukar titta på filmen när jag känner att jag har en utmaning i att lägga livspusslet på plats. Det händer såklart då och då. Tankarna är för många, alternativen flera och jag blir förvirrad och när jag blir förvirrad tappar jag kraft. Kraft att fatta beslut och kraft att utföra arbete jag i vanliga fall gör med lätthet.

Förlorar du balans, förlorar du kraft

En av mina favoritscener är när Elizabeth sitter och pratar med Ketut. Han ska förklara för henne om livsbalans. Han ritar två streck på ett papper ett vågrätt och ett lodrätt. Strecken korsar varandra på mitten och medan han pratar ritar han en cirkel i mittpunkten. Och han säger:

Vi på Bali vet att för att vara lycklig måste man veta var man är, varje ögonblick. Precis här finns perfekt balans, där himmel och jord möts. Inte för mycket Gud, inte för mycket själviskhet. Annars blir livet kaotiskt. Förlorar du balans, förlorar du kraft.

Jag har funderat en del på vad detta betyder för mig. Att veta var jag är i varje ögonblick känns svårt men jag tänker att det handlar om att inte hasta sig igenom dagen och livet. Vikten av att stanna upp och reflektera och att tänka till innan viktiga beslut fattas. Att veta var jag är i varje ögonblick kräver en god medvetenhet om mitt mående men också om vad jag har för intention och riktning. Och där brukar jag ha koll så lite ordning har jag nog på torpet ändå.

Jag som inte är religiös får likna gud i det här sammanhanget vid något annat som ger styrka och jag behöver även förstå innebörden av själviskhet. Han säger inget om att inte vara självisk utan att det gäller att ha en bra nivå på det. För mig skulle mitt skrivande och mina intentioner jag formulerar representera gud men också den här känslan av att universum (eller vad du kallar det för) på något sätt får mig att hamna där jag ska hamna. Själviskheten här är då, för mig, tiden jag lägger på mig själv. Det som bygger upp mig. Det som gör att jag har rätt energi och kan finnas för andra.

Förlorar du balans, förlorar du kraft – detta är nog den meningen jag älskar mest. Tappar jag något i det som är jag har jag svårt att hålla ordning på resten av mig själv. Jag får svårt att göra saker på det sätt jag i vanliga fall gör. Kraften att hantera livet på ett balanserat sätt minskar med varje del i mitt livshjul eller livsmönster som jag får problem/obalans i. Jag behöver plocka hem den kraften igen. Snabbt! Ju längre den är ifrån mig desto troligare är det att jag hamnar i passivitet vilket leder till att jag mår dåligt. 

Balansen mellan sinne och liv

Vidare säger Ketut:

På morgonen, gör meditation från Indien (Elisabeth har nyligen varit på ashram). Mycket allvarligt. På dagen, njut av Bali. På eftermiddagen kom och prata med mig. När dagen är slut, mediterar du på nytt. Mycket enkelt. Sitt under tystnad…och le. Le med ansiktet. Le med sinnet. Le ända in i levern.

Och här kommer tillrättaläggandet av sinne och kropp. Och här gillar jag vad han säger även om jag själv är en person som inte mediterar. Jag har ännu inte funnit lugnet i det. Men jag gillar upplägget att börja dagen med att meditera med ordentlig dedikation. Jag tänker att för mig är det min morgonrutin som jag värderar väldigt högt. Min stund i ensamhet och det jag tar mig för då som inte är arbete (det kommer efter). Stunden jag har tystnad och umgås med mina tankar. Då när jag skriver ner mina tankar och går in i djupet av det som är jag. På morgonen håller jag mig från yttre intryck. Jag tänker att det är meditation också.

Att sedan på dagen njuta av Bali blir att göra det som ska göras, vardagen, livet, med glädje och njut. Att ha en positiv inställning och attityd till det vardagliga i livet. Som att ha balans mellan sinne och liv. Att njuta av det jag gör och känna att jag gör det bra. Att vara glad för de jag möter och pratar med och att ta det som är svårt med ett öppet sinne istället för att gå in med frustration.

Att prata med Ketut på eftermiddagen känns för mig som en av de viktigaste. Att ta sig tid för mina vänner och prata med dem eller att sitta ner med familjen och faktiskt prata med varandra. Där finns så mycket värde för både mig och för dem jag umgås med. Relationer bygger upp oss. Denna blir viktig för mig eftersom jag samlar energi genom att vara social. Tystnaden på morgonen ger mig riktning men samtalen ger mig energi. Det är viktigt att vara medveten om vilket som fyller på och vad som dränerar. Det som dränerar mig är negativitet. Jag är dålig på att hantera gnäll.

Och sist men inte minst så är det såklart bra att avsluta dagen med nedvarvning. Att i tacksamhet och uppskattning avsluta dagen. Jag gör inget aktivt när det kommer till den här biten. Jag skriver inte tacksamhetssidor eller något liknande men jag är noga med att avsluta min arbetsdag med tydlighet. Jag städar ordning mitt bord och skriver ner om det är något viktigt jag behöver tänka på när jag börjar dagen imorgon. Efter det fokuserar jag på familj och sådant som jag tycker om att göra som att se serier eller läsa bok.

Vad tänker du?

Jag tror att det finns mycket mer att lägga in i denna analys av Ketuts filosofi om livet men jag slås av den enkelhet som finns här. Ha en bra balans mellan det som är du och det du gör med andra. En balans mellan det du påverkar själv och det som kommer till dig. Jag gillar det.

Vad tänker du? Vad lägger du in i Ketuts beskrivning?

Känns detta viktigt att prata om? Känner du att du har koll på balansen? Boka coaching med mig så tar vi tag i att finna kraften.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.