psykisk hälsa psykisk ohälsa
En konstig måndag
Jag öppnar ögonen och känner i samma stund som jag gör det att det inte är dags än. Det är inte dags att vakna. En uppbyggnad av ångest pågår i kroppen. Jag kan känna den och vet att om jag somnar om så kan jag stävja att en fastnar i kroppen resten av dagen. Istället för att lyssna sträcker jag mig efter min telefon och lägger ut dagens första Instagraminlägg som handlar om att boka möte med sig själv. Jag blundar igen men somnar inte om fast kroppen vill egentligen bara sova.
Jag tar fram min Bullet Journal och min penna. Jag skriver. Jag fullföljer mitt löfte till mig själv om att dyka upp på det bokade mötet med mig själv varje dag. Pennan går och för varje ord känns det bättre. Jag får till och med fram tankar om hur jag ska lösa ett problem som gnagt ett tag och jag når en punkt i en annan tankebana som får mig att stanna till: detta kommer leda till något bra tänker jag. Jag känner hur ångesten ligger kvar men den har stannat. Den går varken uppåt eller neråt. Skrivandet har visat sin effekt igen. Jag lyckades att få den att stanna i sin framfart.
Jag lägger ifrån mig pennan och boken och somnar. Där i sömnen tappar jag tid och rum helt och missar tiden för ett möte. Som tur är så är det min MasterMind. Det är inte ett möte med en kund eller en coachingsession. Det hade varit pinsamt. Jag reser mig upp. Klär på mig och sätter mig vid min dator och loggar in i mötet femton minuter sen. Men här är vi alla vänner och ingen påpekar min försening. Vi pratar varumärke och kommande utmaningar. Jag känner mig glad och upprymd när jag stänger ner mötet.
Jag är redo att ta tag i veckans planering så jag öppnar min Bullet Journal igen. Jag börjar med att skriva ner fokus och mål för april och går sedan över till veckan. Det händer grejer även denna veckan men lite till hade allt kunnat få plats känner jag. Jag får klura vidare på det.
Nu sitter jag vid mitt bord och tittar rakt fram. Jag har inte gjort något stort idag men jag är nöjd. Ångesten ligger kvar som en blöt filt över mig men den har inte vunnit. Det känns nämligen så ibland att jag och ångesten tävlar mot varandra. Jag har ingen aning vad ställningen är men idag vann jag så det känns bra.
En konstig måndag blev det men likväl en dag att lägga till samlingarna av en bra dag.
Jobbigt att ha sällskap av ångesten men bra att du ändå verkar ha lyckats ha en fin dag trots allt. Det är bra att skriva, det kan hjälpa till att reda ut många förvirrade tankar tycker jag.