Bullet Journal personlig utveckling
Det man tränar på blir man bättre på
Idag känner jag att jag kommer med något väldigt revolutionerande. Jag vill prata om det här med att det man tränar på blir man bättre på. Varför vill jag prata om detta självklara? Jo, för jag märker allt för ofta att de jag pratar med hindras av att göra något nytt för att de inte är tillräckligt bra på det. Jag tänker utgå ifrån en kommentar jag får ofta nu för tiden:
Men du ritar och skriver ju så fint så det är klart att du kan ha en Bullet Journal.
Jag har alltid tyckt om att rita
Sedan jag var liten har jag alltid tyckt om att rita och måla men jag har aldrig varit riktigt bra på det. Jag har liksom inte den fantasin som krävs och inte det djupseende som man behöver för att se rätt perspektiv. Men jag målade och ritade ändå. Jag slappnade alltid av när jag gjorde det och så har det fortsatt. Jag ritar för att det är kul och för att jag blir lugn av det.
Det mesta jag ritar har jag slängt. Jag har inte sett något värde i det mer än vad det har gjort för mitt inre lugn och dessutom har det mesta ritats på gamla kuvert.
Nu får det jag ritar en egen plats
Sedan jag började med Bullet Journaling hamnar det jag ritar där. På en egen sida, bland mina dagliga eller som dekor för en att göralista. Det blir som det blir men det viktigaste är jag tycker om processen och att det faktiskt livar upp mina sidor. Det är alltid trevligt med lite klotter tycker jag. Eller doodling som det heter på engelska.
Nu för tiden får andra se vad jag ritar. Det blir ju så när jag lägger upp det här på bloggen och på Instagram och det kändes konstigt i början. Jag får höra att det ser fint ut och det är trevligt såklart.
Jag tränar dagligen
Med detta inlägg vill jag inte få sagt att jag är duktig utan att jag har tränat, tränat och åter tränat för att klara av att rita mina streckgubbar och blommor. Jag tränar varje dag och jag har ingen fallenhet för ritandet. Jag ritar nästan ingenting ur eget huvud utan jag letar efter inspiration, på pinterest framför allt, och utgår från något som någon annan redan har ritat. Fusk? Inte alls. Kreativt? Absolut.
Och jag vill också säga att genom att träna blir du bättre. Jag vet, revolutionerande. Jag är rätt nöjd med det jag ritar idag till skillnad från bara för ett år sedan. Det att jag så ofta håller i en penna och skriver och ritar mot ett papper gör att det blir bättre och lättare för varje dag som går.
Du är din värsta kritiker
Att det inte känns bra och fint idag betyder inte att det inte kommer vara fint om några månader. Och kom ihåg att för det mesta är man rejält självkritisk. Andra tycker förmodligen att din handstil är fin och din streckgubbe fantastisk. Jag är min värsta kritiker. Varje gång.
Jag har helt enkelt slutat att vara så kritisk mot mig själv och erkänt hur viktigt det är för mig att rita. Det gör skillnad för mig och så tänker jag att det ska fortsätta att vara.
Ut ur komfortzonen
Detta gäller för så mycket i livet och inte alls bara inom det kreativa vi gör. Vi behöver ge oss ut utanför komfortzonen för att utvecklas och lära. Vi behöver prova på det läskiga och träna och träna på det vi vill bli bättre på. Det händer sällan av sig själv.
Om du ska springa maraton och aldrig har sprungit en så lång sträcka vore det osannolikt att du började träna en vecka före loppet. Antagligen lägger du upp en träningsplan och skapar en rutin och sedan kör du vecka efter vecka tills du når den dagen då loppet går av stapeln. Samma är det med att skriva fint eller starta ett företag. Du behöver göra en insats. En stor insats.
Sannare ord har sällan knappats ner i ett blogginlägg.
Just så!
Men tack! Viktigt det här tycker jag.
Jomen så är det ju! Sen kan man ju också acceptera. Acceptera att man inte kan (och inte ens kanske vill kunna) göra en sak. För mig är det så med ritandet. Jag kan verkligen inte rita och det är jag helt fine med. Däremot älskar jag att färglägga, så det gör jag gärna! Men det man vill lära sig kräver absolut träning!
Så är det förstås. Acceptans är viktigt och sunt. Klart man inte har behov av allt och så ska det vara. Jag kan inte sjunga och kommer aldrig lära mig. Det är jag helt okej med.
Hmm…. blev lite inspirerad…. ;.)
Kuul! Testa det du vill göra och se hur det landar.