Det handlar om vad jag prioriterar

Innan jag fick barn så tänkte jag ofta ”jag hinner inte” eller ”jag har inte tid”. Numera har jag svårt att relatera till det, eftersom jag, jämförelsevis, hade hur mycket tid till övers som helst, då. Egentligen är det väldigt relativt, det där med tid och hur man uppfattar den. Alla har vi precis lika mycket tid – 24 timmar på ett dygn. Det är hur man använder den, och framförallt hur man prioriterar att använda den, som varierar från person till person, och från situation till situation.

Nu när jag skriver det här, t ex, så vet jag att jag har ca 45 minuter på mig att skriva i lugn och ro. Det är så länge min lilla tjej sover middag numera. Då gäller det att göra det mesta av de 45 minutrarna, och fokusera på det jag verkligen prioriterar att få gjort just då. Som att skriva till exempel. Det är något jag prioriterar ganska högt när jag får en stund för mig själv. På 45 minuter skulle jag också kunna göra så mycket annat. Skriva egna blogginlägg, yoga en stund, vila, förbereda kvällsmat, jobba ikapp saker på jobbet – för att bara nämna något. Om man bara ser till allt man vill kunna göra, och till tiden man har, så kan det ibland verkligen kännas som att man ”inte har tid” eller ”inte hinner”. Jag har valt att se det som att det handlar om vad jag prioriterar. Vad är viktigast just nu? Vad mår jag bäst av att kunna bocka av på den aldrig sinande ”att-göra-listan”? Vad är lämpligast att prioritera just nu för att ha mer energi eller utrymme senare för sådant som är prioriterat då? Sådana frågor försöker jag ställa mig ofta. För att undvika att bli alltför stressad och för att göra aktiva val, vilket i längden också reducerar stressen i och med att jag faktiskt har prioriterat.

En annan del i att prioritera, är att också sätta tidsramar på hur lång tid saker får ta. Som i exemplet ovan. Det får inte ta mer än 45 minuter att skriva det här inlägget. Min uppskattning är däremot att jag klarar det på 20-30 minuter. Om jag har ett sådant läge, brukar jag i förväg fundera ut vad jag ska använda den återstående tiden till om jag får tid över när det högst prioriterade är klart. Genom att göra på det viset upplever jag att jag får lättare att fokusera och inte låta andra tidstjuvar äta upp tiden jag har till förfogande.

Det som nog ger mest när det gäller att ge sig själv tid, eller begränsa tiden, är sådant som kan vara riktiga tidstjuvar. Sociala medier t ex. De kan lätt ta alldeles för mycket tid. Därför brukar jag ge mig själv begränsad tid till sociala medier. ”Du får en kvart nu, så kan du göra det där tråkiga/jobbiga sedan”. Då kan jag koppla av och slösurfa den tiden, men eftersom jag gjort en överenskommelse med mig själv att begränsa tiden, så är det lättare att hålla det, och istället ha en massa tid för annat. Eller så gör jag ett medvetet val, om jag känner att jag behöver koppla av och exempelvis slösurfa, så gör jag det en stund. Medveten om att det då är andra saker som förblir ogjorda istället.

Sömn är också väldigt prioriterat för mig. Jag gör ofta överenskommelser med mig själv att gå och lägga mig en viss tid, för att jag vet hur mycket bättre jag mår och hur mycket mer jag orkar om jag sover ordentligt. Det är ett ytterligare sätt att köpa mig tid, just för att jag får så mycket mer uträttat efter en hyfsat god natts sömn. Gå-och-lägga-sig-tiden innebär dock att det andra som måste/vill/bör göras får begränsat utrymme och måste prioriteras: är det viktigast för mitt och omgivningens välmående att jag tränar, diskar, bloggar, pratar med sambon, slösurfar, nätshoppar, yogar, slappar eller något annat?

Genom att göra de prioriteringarna så har jag faktiskt tid till det som är viktigt eller betyder något. För det är ju det jag prioriterar. Har man sina egna prioriteringar klara är det väldigt mycket lättare att hitta, eller skapa sig, tid till dem. Hur man prioriterar är däremot väldigt individuellt och bör också vara det, för att man själv och ens omgivning ska må bra. Men att ”inte hinna” eller ”inte ha tid”, det inträffar inte så ofta i mitt liv längre. Aktiva val och påminnelser om vad som är viktigt för mig, de gör jag däremot dagligen.

Malin Eklund är 36-åringen som jobbar heltid i kombination med småbarnsliv, träning och friluftsliv. Bloggar till vardags på www.litelangre.se, en blogg som handlar mycket om träning och friluftsliv, men också om kost och att välja eko i vardagen något som ligger henne varmt om hjärtat. Hon skriver också om hur hon får ihop en fullspäckad vardag med det som ligger henne varmast om hjärtat – familjen och träningen – och hur hon alltid strävar efter att hitta glädje, balans och energi i tillvaron.

√ Under sommaren 2015 får bloggen besök av 12 bloggare som alla skriver om olika saker men kommer att utgå från tidsaspekten. Tillsammans blir det en hel sommarbukett av tankar och erfarenheter som du kan ta del av. Håll utkik på tisdagar!