Den senaste tiden har jag bekämpat motstånd och det har varit oerhört energikrävande. Motståndet är mitt eget. Det kommer från mina negativa tankar och föreställningar om vad jag klarar av.

Alla har något

Att varje dag arbeta med att lyssna till andra och hjälpa till i förändringsprocesser borde kanske resultera i att jag själv har koll på hur jag ska göra saker. Jag skulle önska att det var så men jag är lika mycket i förändring och i utveckling som du. Jag har mitt och du har ditt. Alla kämpar vi med något som rotat sig i oss för länge sedan.

För mig har det alltid vara kraven på mig själv. Jag ställer höga krav på vad jag ska klara av och vilken leverans jag ska göra i mitt arbete. Jag får mig själv att snubbla om och om igen för att jag vill så mycket och glömmer att anpassa utifrån min egen energi. Jag vet precis vad jag orkar med men ändå sätter jag ribban för högt. 

Kraven jag ställer gör att jag fastnar i att göra ingenting istället för något. Jag fastnar i tanken att det är bättre att jag struntar i det här för det kommer ändå inte bli bra och andra kommer undra vad sjutton jag håller på med. Och jag vet, jag vet så väl att det är inte så jag ska tänka. Jag vet att jag kan och jag vet att jag är bra nog. Jag vet också att jag inte kan utvecklas om jag inte ger mig på det jag tycker är svårt. Ändå sätter jag upp hinder för mig själv. Höga hinder som jag inte har energi nog att ta mig förbi så jag gör minsta lilla. Minsta möjliga. Vad händer då? Jag är missnöjd. Jag blir arg på mig själv och ifrågasätter min förmåga att klara något alls.

Besvikelsen på mig själv tar över

Det har varit mycket av den här varan den senaste tiden. Jag har en tydlig vision av vad jag vill och jag vet också hur det ska göras. Ändå hör jag min inre röst säga till mig: Det är ingen idé. Det kommer inte bli som du har tänkt dig ändå. Och jag lyssnar. Så himla dumt. Och jag skyller på allt möjligt som egentligen inte är ett problem men det gör att jag kan skjuta ifrån mig min besvikelse.

Och nu är sommaren här. Min favorittid på året och istället för att njuta av det så klandrar jag mig själv för allt jag inte gjort som skulle varit klart till nu. Jag dyker djupare i besvikelsen. Det i sin tur tar min energi ifrån mig. Jag blir inte ägare av min egen energi. 

Det blir som det ska

Ja, du hör ju, det är mycket som händer som är negativt och där kan jag inte stanna så det är dags att jag gör det jag på riktigt är bra på – vända på situationen och get in to action. Då kan man kanske tro att jag ska göra en plan där jag definierar steg för steg. Nope. Det kommer inte hända för jag vet att när jag känner som jag gör just nu så är jag för mycket rebell. Jag ”lyder” inte ens mig själv.

Jag får istället luta mig mot min tillit att det blir som det ska. Det kanske inte blir exakt som jag tänkt men det blir bra. Det kanske till och med blir bättre eller så blir det som det ska vara för just nu. Jag får luta mig mot att done is better than perfect. Och jag får luta mig mot att det jag gör passar mitt varumärke för att det är jag. Jag är mitt varumärke och om jag tycker om det jag gör så är det rätt. 

Med andra ord: nu blir det åka av fast det är sommar och det kanske egentligen är dags att sakta ner farten. Men jag är känd för att göra tvärtom så varför inte denna gången också. I midsommar kommer det jag jobbat på ett tag nu. Det kommer bli vardagsglädje för alla. Snart får du veta hur jag har paketerat det men först ska jag slå ner hinder och putta bort motstånd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *