Behind the scenes: Hur det gick till att ta sig till Nyhetsmorgon

Att bli uppringd av TV4 Nyhetsmorgon var en fantastisk och udda upplevelse på en och samma gång. Först förstod jag inte alls vad killen i andra änden pratade om. Jag var ju i full gång med att göra mig klar att åka till Svenska Mässan för att göra min monter klar eftersom Bokmässan skulle börja dagen efter. När jag samlat mig förstod jag att han undrade om jag ville delta vilket jag förstås svarade ja på. Han blev glad och sa att han skulle ringa upp mig lite senare under dagen för mer information. Okej sa jag och fortsatte med mitt.

Klockan 14 ringde han igen och sa att nu var det ordnat och att jag skulle delta imorgon klockan 6.47. Jag slutade andas för en sekund och hjärnan började gå på högvarv.

Jag: Imorgon?
Han: Ja.
Jag: I TV?
Han: Ja
Jag: Men jag bor i Göteborg.
Han: BOR DU I GÖTEBORG??  Jag återkommer om 10 minuter.

10 minuter senare:

Han: Nu är det fixat.
Jag: Okej?
Han: Du åker ikväll från Landvetter klockan 20.00, en taxi hämtar dig och tar dig till hotellet och sedan hämtas du imorgon bitti klockan 5.50. Efter inslaget blir du hämtad av en taxi till Bromma och du är framme på Landvetter klockan 9.30 så att du hinner till Bokmässan klockan 10.00.
Jag: Wow! Okej.
Han: Fast du, du har ju inga problem med att ta dig upp på morgonen. Taxin hämtar dig imorgon kl 5.30 istället.
Jag: Helt ok.
Han: Toppen! Du blir hämtad i receptionen när du kommer.
Jag: Okej.

Jag börjar springa runt som en tok för att få ordning på allt. Jag ska fortfarande till Svenska Mässan och ordna min monter och nu ska jag dessutom packa kläder och göra mig klar för att ta mig till Landvetter i tid. Inte ens en tidscoach kan få det att gå ihop. Jag var stundvis så stressad att jag inte kunde tänka en klar tanke. Detta är inte vanligt för mig som nästan alltid är strukturerad. Vid ett tillfälle ringde jag PR-Anna för att fråga hur jag skulle lösta tre saker som stod på agendan. Hennes svar: du ringer och ber dem buda över den saken, du skiter i att göra det där överhuvudtaget och välj den röda klänningen. Jag gjorde som hon sa. Ingen idé att argumentera överhuvudtaget. Så där körde jag på i ilfart. Vad jag fick ner i min väska hade jag ingen aning om förrän jag mycket senare satt på hotellrummet med middag framför mig.

Jag packade in allt jag behövde i min bil och begav mig till Svenska Mässan. Där lämnade jag bara av mina saker eftersom jag ordnat så att världens bästa Siv skulle arrangera min monter. Det viktigaste var att jag skulle få med mig en bok till Stockholm. Jag hade i denna stund fortfarande inte hållit i min egen bok i handen då den trycktes i Stockholm och blev körd ner av min lektör. Jag rusade fram och tillbaka därinne och kunde för mitt liv inte hitta platsen där boken skulle finnas. Jag var tvungen att ge mig och köra till flygplatsen.

I bilen till flygplatsen ringer jag återigen (vet inte vilken gång i ordningen) PR-Anna och berättar att boken inte är med.

Hon: Det går inte för sig. Du får vända och försöka hitta den.
Jag: Men då missar jag planet:
Hon: Nej då, det är 50 minuter kvar.
Jag: Ja precis. Jag hinner inte.
Hon: Fortsätt kör. Jag ringer upp strax igen.

2 minuter senare:

Hon: Vänd och åk tillbaka. Du hinner.
Jag: Äh ok. (jag är vid det här tillfället ända framme vid flygplatsen).
Hon: Åk till mässan. Där väntar Siv på dig med böcker.
Jag: Ja men visst.

Jag kör så fort jag får och tar mig tillbaka in till stan. Utanför mässan står Siv som bokstavligen slänger in böckerna i bilen och jag kör tillbaka till flygplatsen. Klockan är nu 19.30 och flyget ska fortfarande gå klockan 20.00. Jag kan knappt andas men jag kör och bara utgår ifrån att jag ska hinna trots att det är omöjligt. Jag SKA med!

På vägen dit ringer PR-Anna:

Hon: Prata med Åsa.
Jag: Vem är Åsa?
Hon: Spelar ingen roll. Lyssna bara.
Jag: Ok.
Åsa: När du kommer in på flygplatsområdet så kör in på den första parkeringen till vänster. Betala och så springer du rakt över vägen och rätt in på din terminal. Det är allt du behöver göra. Du hinner.
Jag: Då gör jag så.

Jag parkerar på första parkeringen, betalar, tar min väska, låser bilen (tror jag) och springer för allt jag är värd. Klockan är 19.50. Första kontrollen rusar jag förbi med dem ropandes efter mig. Jag vänder mig inte ens om. I säkerhetskontrollen ställer jag av mina saker och letar febrilt efter biljetten i mobilen. Jag hittar den inte. Den är där men jag ser den inte. Den kvinnliga personalen tar min mobil och börjar leta och den manlige går igenom min väska.

Han: Den här får du inte ha med dig. (han håller upp min hårfärg)
Jag: Jo den ska med.
Han: Det går inte. Det är för mycket vätska.
Jag: Titta här (pekar på mitt hår). Det här går inte. Jag ska vara med i Nyhetsmorgon imorgon.
Han tittar på mig och ser antagligen desperationen i mina ögon och lägger ner hårfärgen i min väska igen. Han tar upp min parfym.

Han: Den här får du inte ta med dig i alla fall.

Jag tar parfymen ur hans hand. Slänger den i papperskorgen och säger: Den skiter jag i. De låter mig springa mot min gate fast de inte sett biljetten. När jag kommer dit frågar kvinnan mig om min biljett. Jag nästintill skriker: jag kan inte hitta den. Hon frågar mig lugnt om mitt namn och faktiskt kom jag ihåg vad jag heter. Hon ger mig min boarding och pekar in mig dit jag ska.

Jag sätter mig i stolen på planet klockan 19.57. Helt slut med andan i halsen och gråt under ögonlocken. Jag sitter och stirrar framför mig en lång stund och plötsligt hör jag hur vi landar. Jag hade somnat av utmattning.

När jag sitter i taxin ringer jag PR-Anna:

Jag: Nu sitter jag i taxin.
Hon: Okej. I vilken stad?
Jag: I Stockholm tror jag
Hon: Bra.

Så gick det till när jag tog mig till TV4 Nyhetsmorgon.