Att börja dagen i det tidigt tysta är något av det finaste jag vet. Jag tassar in på mitt kontor där jag har både arbets- och yogahörna. Jag tänder alla ljus och bara lyssnar. Lyssnar på ingenting. Efter några solhälsningar sätter jag mig vid mitt bord och förbereder min dag.
Det som är nyckeln i hela morgonstunden är ensamheten. För mig. Den senaste tiden har jag inte satt mig vid datorn alls den första timmen, ibland inte på flera timmar, och jag har märkt att det har gjort ännu mer skillnad. Jag gör min planering i min anteckningsbok och det jag skriver det skriver jag för hand. Det flödar trots allt bättre när jag skriver för hand så varför inte. Det går ändå så fort att sedan skriva det i ett dokument om det är så att det ska fastna på något annat ställe än där på pappret. Jag väljer oftast att läsa något som inspirerar mig lite senare under förmiddagen när jag tenderar att få en liten dipp. Då hjälper det att läsa något som lyfter upp mig igen.
Jag bockar av det jag gjort på min planering under dagen och många gånger kommer det till något extra som jag inte kunnat förutse. Det är okej för det handlar om prioritering i stunden. Det som var viktigast i morse kanske inte är viktigast klockan två på dagen. Ibland är det så. Avvägningar hela tiden.
Morgonstunden handlar inte om vem som går upp tidigast utan om vad du använder tiden till. Det handlar inte om att planera så att ramarna känns strikta och inbundna. Det handlar inte om att sova för lite eller om att vara bättre än den som väljer att sitta uppe sent istället.
Morgonstunden handlar om din stund som förberedelse inför din dag.
